en helt (o)vanlig fredag

Men inte bara jobb igår fredag.
Blev en tur till Alfred Nobel stan oxå.
Karlskoga för de som inte vet.
Leksand skulle spela mot Bofors. Ett bofors som inte lyckats vinna över Leksand på de senaste 21 försöken.
Så, varför skulle de lyckas denna blåsiga fredags kväll.
16 Leksingar från Karlstad begav sig dit.
Glada, inte all lika mutra när vi styrde kosan hemåt igen.
6-3, mot ett lag där inte alla spelare har ishockey som heltids sysselsättning.
Man visste inte om man skulle gråta eller skratta.
Var bara bitter.
Det är då sms muntrar upp och man förstår att det faktiskt inte är hela världen om ens lag förlorar en match, precis som det inte är hela världen om man inte får upp garderobsdörren..

Eller som Wernblom så fint sa det efter en MODO förlust för några år sen: ”det är bara idrott”.

Nu äre lördag, ölen gör sig inte längre påminda från gårdagen och I har inte så värst långt hår längre.
Men, ett stort MEN, det hade kunnat sluta illa.
Min maskin kostade 99:- när den köptes, glad att den hållt så länge, idag la den av.
I det läget såg jag ut som en skabbig hyena.
Mina 2 frisörer hade nog riktigt skoj åt det.
Aldrig blivit rakad så försiktigt någon gång, som om han gjort det i hela sitt liv.
Å då är H bara 3½ år.
Frisör yrket kanske är något för honom, det finns juh i släkten.
Å det var just släkten som kom till undsättning.
Frissan hade rak maskiner hemma, så nu är det jämt å bra.
1 milimeter.

Såg film igår efter hockeyn oxå.
Will Smith.
I am Legend, riktigt bra rulle måste jag säga, men ändå en typisk hollywood release.
Igredienserna var som vanligt, en katastrof, en förälskelse och en hjälte.
Ett recept som alltid lyckas.

Dags å ta tag i lördagen.
Skridskor i Hammarö ishall står på tapeten, tur de har tak, för det friskar på ganska bra ute.
Stormen, vad den nu hette, ska väl ha nått sin kulmen här i karlstad.
Känns som vi är i stormens öga, länge sen det var en så klar himmel.