Gran Canaria del 1 – avresa…
Har länge haft en börda på mina axlar.
Något som sen länge skulle har gjorts känt, men har dragits på.
Så här kommer det.
Svart på vitt hur det är att tillbringa en vecka på ”grancan”
En novell i flera delar, denna del behandlar avresa och dag 1 på plats.
Något försenade lyfte vi från KSD, vår egna lokala flygplats.
Riktigt smidigt att slippa anslutningar till ARN eller likande. Man tjänar in en och annan semesterdag på detta.
Våra skickliga piloter tog igen tiden i luften och vi landade på LPA, Las Palmas Aeroporto, i tid.
Där möttes vi av svala kvälls vindar och kvicksilvret visade behagliga 19 grader celcius.
Nog sände man en tanke hem till sverige och rusket då vill jag lova.
En rally chaffis tog os till vårt hotell. Undrar om alla förare i spanien får körkortet i ett flingpaket eller likande.
Funderingara skulle även besannas senare under veckan..
Vi checkade iaf in runt 22.
ETt fint och mysigt rum med ”skymd sikt”. Detta innebar första våningen och ett gäng palmer framför.
Men mellan bladen skymtade vi havet.
En liten ”orienteringsrunda” han vi med i Blue Village oxå.
Gott om resuranger och ”supermarkets”.
En sängfösare i form av varsin öl hanns med innan ögonlocken blev för tunga..
På hotell rummet fanns en välkomst kommité när vi anlände, detta i form av en art omöjlig att utrota, Kackelacka.
Första gången jag såg den live, F hade gjort bekantskap med dem tidigare.
Att flyga från Karlstad, medför en sak. Mycket värmlänningar. Värmländska å ”karlsta-sola” vart man än såg.
Fanns tom kollegor på planet å vi hamnade även på samma hotell.
Tack gode gud att det inte var några ”elever” oxå.
När första morgonen ljusnade, visade kalendern 28 februari.
Detta innebar födelsedagssång och presenter i sängen.
Numera kan allt hår avlägsnas elektroniskt.
Vårt hotell hade 4 stjärnor.
En av stjärnorna har de säkerligen fått för sin frukost.
Ok, det var inte som hotellen här i sverige, men bra mycket bättre än på andra ställen ute i världen. Det ansåg iaf min resekamrat, en riktig globetrotter.
Bröd, pålägg, fil och flinor så långt man såg.
Bord fyllda med färska frukter och i ett hörn fanns det skumpa på kylning.
En och annan flottig munk fanns att ta till kaffet oxå…
När man fyller år, då får man välja mycket.
Bla maten, så det blev en sen middag bestående av fläskfilé och pommes.
Givetvis han vi sola under dagen oxå, F var en bra uppassare på födelsedagsbarnet.
Brunstatus: lätt rött ansikte och bröstkort. En brända kroppar, ÄNNU!
Kan säga att det påminner lite om hur man får sina körkort i Indonesien. Jag misstänker att det är likadant i andra länder i syd-ost asien, men det är inget jag har fått bekräftat.
I varje fall, när man är 17-18 tror jag, vet inte om det redan går att ta sitt körkort om man är yngre, kan man skaffa sig rätten att framföra bil på vägarna. Det går till så att man skickar in en ansökan till myndigheten som har hand om körkorten, kanske motsvarande Vägverket i Sverige. Det kostar en administrationsavgift att göra denna ansökan, men den kostnaden ska inte vara speciellt hög. Efter det att man har betalat och fått sin ansökan godkänd av myndigheterna kommer körkortet hem på posten. Inga teorilektioner, ingen uppkörning, utan när man har kortet i handen är det bara att tuta och köra.
På vägarna är det ’störst går först’ och att ha ena handen på signalhornet hela tiden, för den kommer att användas. Man tutar när man ska köra om eller om man vill att trafiken framför sig ska maka sig åt sidan. Konstigt nog verkar alla finna sig i detta system så trafiken flyter på utan några större problem. Bara man som förare är beredd att köra ner i diket när du får tre bilar i bredd som möter dig på en väg där det ryms två.. Därtill kör man på vänster sida så det kan göra saker väldigt förvirrande emellanåt.
Kul att läsa om semesterresan, ser fram emot nästa del!
Vänta du bara micke.
Detta är inte första inlägget gällande spaniorernas framförande av fordon…